The Blind Leading the Blind

Boanerges och Arameiska i Markusevangeliet

2012-01-27T10:40:00.000+01:00

Uppsatsen framlagd. Kort paus innan nästa uppsats börjar.

I sin korthet hävdar jag i min uppsats att författaren till Markusevangeliet är en anonym medlem av Jesusrörelsen i Rom, som antagligen befann sig i närhet till aposteln Simon Petrus. Detta grundar jag på det ökända "Papias" fragmentet, som bör dateras till första hälften av andra århundradet, alltså väldigt tidigt. Många forskare ser, felaktigt i min mening, detta fragment som ointressant och blundar för dess historiska värde (p.g.a. olika anledningar som jag inte hinner diskuteras här).

Papias hävdar att en viss Markus fungerade som skribent till Simon Petrus och skrev ner hans undervisning, men inte i ordning. Fragmentet säger inget om vilken denna Markus är men många forskare (bl.a. Martin Hengel) har hävdat att vi bör identifiera denna Markus med Johannes Markus från Apg, eller Markus som nämns i Paulinska och Petrinska brev. Jag hävdar att det inte finns några bevis för att legitimera denna koppling, utan att det snarast blir en börda för förståelsen när det gäller det andra evangeliet.

Hengel har exempelvis hävdat att Johannes Markus, som då är upphov till Markusev., kunde arameiska p.g.a sin judiska bakgrund och säte i Jerusalem. Jag hävdar att Boanerges från Mark. 3.17 talar emot detta p.g.a. att forskare inte har lyckats knäcka nöten vad som egentligen ligger bakom Boanerges. Ordet har inte en ren arameisk bakgrund, vilket tyder på att författaren knappast kan ses som insatt i det arameiska språket - vilket i sin tur diskvalificerar Johannes Markus såsom "Markus".

Summan av kardemumman (som min förste lärare i NT brukade sammanfatta sina lektioner) är att arameiskan i Markusevangeliet tyder på att författaren inte förstod arameiska och att Boanerges är ett mycket svårförstått ord. Dess ursprungliga betydelse kan t.o.m. vara försvunnet.

Finns religion?

2012-01-24T14:31:00.002+01:00

Vad kan sägas vara kärnan av en religion såsom kristendom?

Frågan innehåller många laddningar och förutfattade meningar.

1. Att det skulle finnas ett begrepp som heter "religion" som dessutom går att applicera på något som kallas "kristendom".

2. Att de finns en kärna hos "kristendom".

Vid första observationen av denna fråga tycks de två olika elementen "religion" och "kristendom" vara separata. Men många religionsforskare hävdar att talet om "religion" såsom väsensskilt från andra fenomen såsom "ekonomi" etc är en illusion och att "kristendomen" ofta har fått vara arketypen för vad en "religion" är. Sagt med andra ord, definitionen av religion som sådan bygger på en föreställning av att kristendom är typisk för vad religion "i sig" är.

I tidigare inlägg har religionens olika sidor diskuterats och olika aspekter har lyfts fram såsom ofta förbi sedda, ex. religionens tydliga politiska aspekt. Men finns något som över huvudtaget heter "religion" som kan sägas existera bortom de konkreta uttrycken i "religion" såsom Buddhism, Judendom eller Islam?

Judendom, kristendom och islam har ofta varit tacksamma att studera för religionsvetare p.g.a. att de uppvisar familjelikheter med just kristendom i hög grad (som alltså fungerat som norm).

På frågan om religion finns är det säkraste svaret "nej". "Men det finns religioner", alltså konkreta gemenskaper som uttrycker en specifik världsbild som i någon mån särskiljer sig från gemenskaper som samlas/existerar av andra anledningar (så menar ex. John R. Hinnell).

Men är inte Hinnells svar på problematiken som rör religionsdefinition endast en temporär lösning? Han tycks trots allt förutsätta att "religioner" finns.

Jag skulle hävda att vi bör fortsätta tala om religion, men att kristendomscentrismen är farlig.

Religion finns, nog, tror jag....

Strage om kopimismen

2012-01-20T13:19:00.002+01:00

Kopimismens officiella symbol - känns lånad på något sätt?

Strage skriver mycket om religion nuförtiden. Inte mig emot.

Man måste bara älska Strage och hans stockholmska ironi.

Läs gärna denna bloggpost av Piratpartiets ledare om just kopimismen.
Posten innehåller också en version av kopimismens grunddokument- skapelseberättelsen.
Väldigt fin, tycker iallafall jag. Att kopimismen upprör är dock ett faktum som kommentarspalten på ett bra sätt redogör för. Siewert Öholm rasade ex. på denna ny religion för någon vecka sedan.

Jag anser personligen att det är ett välkommen (om än kanske väl dyrt) inlägg i debatten från statens sida om vilka samfund/gemenskaper som bör betraktas såsom "religion".

Antar att Humanisterna är upprörda över utvecklingen dock... De stackarna får tycks aldrig sin religionsstämpel.

Äntligen!

2012-01-20T13:11:00.000+01:00

Första dagen på vårterminen börjande med löften. Solen var för en gångs skull en kompanjon på väg till Universitetet, och kursen "metod och teori i studiet av religion".

Jag har haft en långtgående beef med Universitetet, och särskilt med religionsinstitutionen: ständigt denna låga kvalité på undervisningen! Det har inte haft med fakulteten att göra, utan snarare med universitetskulturen när det gäller humaniora. En gnagande känsla av att vi förväntas vara dumma i huvudet som väljer humaniora, att vi inte klarar av högt tempo eller svår litteratur bara för att vi vill studera kulturella fenomen sitter i kroppen.

Men nu händer något! Jag har förvisso studerat på s.k. avancerad nivå tidigare, men i denna kurs på "avancerad" nivå ställs det betydligt högre krav än jag har känt i tidigare kurser.

Tänk att man måste vänta 3 akademiska år innan verkliga, intellektuella utmaningar börjar!

Nu ska du inte tro att det är skyhöga krav som ställs på oss "avancerade" studenter, så är inte fallet! Men det ställs kännbara krav, vi ska prestera - och så kom motivationen som ett brev på posten!

Äntligen!

En hjälpande hand

2012-01-19T17:53:00.000+01:00

Kunde inte låta bli att sprida vidare denna underbara version av en fantastisk låt!

Spåket har 99 ansikten

2012-01-16T17:49:00.002+01:00

Jag vandrar vidare i Orwells landskap och lägger tydligt märke till hur huvudkaraktären Winston arbetar med sitt eget språk. Winston lever under en totalitär stat och alla hans handlingar präglas av denna diktatur. Trivialia såsom att köpa mat är potentiellt livsfarligt för Winston.

Varje ord måste vägas på våg för att all uns av revolution och motstånd ska siktas bort och renlärig blablabla återstå.

Winston inser dessutom, genom smärtsam erfarenhet, att språket alltid är tudelat, att valda ord alltid skär två snitt. Ironi, anspelningar och andra retoriska mekanismer kan i fel situation vara livsfarliga och leta sig fram där man minst anar.

Det som för Winston är farligt med språket kan lätt glömmas bort i en "säker" värld. Språket har 99 ansikten - för att parafrasera ett känt islamskt ordspråk. Aldrig blir detta tydligare än när man blir missförstådd.

Senast för några dagar sedan hade jag och en bekant ett kort samtal där jag direkt märkte hur orden jag sade fick en helt annan betydelse i ljuset av hur samtalet utvecklade sig. Jag upplevde mig själv tydlig med vad jag sade och ville förmedla, men ändå framstod jag som att motsatsen till vad jag ville var sant. Det var som att någonting i luften vinklade mina ord till att betyda allt det jag inte ville säga.

Som mitt vardagliga exempel visar är det kontexten eller diskursen som bestämmer språkets mening. När man själv inte kan bestämma över diskursen, är situationen mellan 1984 och det man upplever liten. Språket kan upplevas som en diktatur, och ens egna ord vändas emot en. Åhöraren hör uppror och revolt vad som sägs p.g.a. den kontext de befinner sig i.

Återigen konstaterar jag att mycket 1984 återspeglas i 2012.

Religionen, inte för den religiösa?

2012-01-16T11:16:00.001+01:00

Ett klipp på olika sociala medier kan snabbt bli uppmärksammad och personen bakom bli världskändis över en natt. Jag har inte facebook och hade helt missat ett sådant klipp som handlar om religionens baksidor - enligt en tillsynes mycket religiösa evangelikal amerikan.

Joel Halldorf kommenterar här (Jesus vs. Religion) på ett träffande vis.

Vad hände nyår 1984?

2012-01-14T21:24:00.003+01:00

Klassiker året har börjat. Just nu läser jag George Orwells "1984".

Orwell skrev sin bok i skuggan av vad som hände kring andra världskriget, delvis såsom någon slags historisk parafras.

Men boken är även en utmärkt hyperbolisk skildring av hur verkligheten kan te sig i alla tider.

Huvudpersonen Winston Smith ser hur historia ständigt revideras och skrivs om av Makten med Storebror i täten. Invånarna tycks minnesbrist och glömmer vad som hände 4 år sedan, i takt med att händelserna skrivs om i historieböcker och tidningsartiklar.

Detta är en verklighet än idag, och i denna mening blev det aldrig 1985.

Winston talar om en -för honom- viktig episode som utspelade sig för 4 år sedan, men som sedan länge reviderats och försvunnit från det allmäna medvetendet:

"[d]et enda beviset är inom mig, och jag vet inte med säkerhet att någon annan mänsklig varelse har samma minne som jag." (s.120, Bonnier - 82)

Den osäkerhet Winston upplever, om vad som verkligen hänt, plågar än. Information är fortfarande makt. Historieskrivning är plågad av sina onda andar. "1984" är således mycket intressant läsning och mer relevant än vad jag trodde.

Storebror ser dig.

Krig är fred

Okunnighet är styrka

Frihet är slaveri

Klicka på länken!

2012-01-09T11:17:00.001+01:00

http://www.punchbrothers.com/news/noams-funny-or-die-video/

Om du gillar Steve Martin och (eller) Punch Brothers är detta mycket roligt.

I andra fall är jag mer tveksam....

Ny religion - statligt godkänd och klar?

2012-01-05T15:49:00.001+01:00

Jag snubblade förbi detta oerhört intressanta fenomen: "kopimismen".

Tydligen är denna "ism" godkänd som religion av staten. Det väcker både en och två frågor.

Eftersom mitt liv är i pausa blir det ingen vidare reflexion. Men läs gärna artikeln och låt fantasin flöda!

(Tillägg 7/1: http://www.dn.se/livsstil/kopimismen-skulle-kunna-fylla-en-mening)

Ett liv i pausa

2012-01-05T09:38:00.002+01:00

I den hebreisk texten som vi möter i Tanak (det kristna kallar Gamla Testamentet) stöter man ofta på verb som står i "pausa". Då förändras verbets vokalisering och ser som helhet annorlunda ut än vad det "borde" göra.

Så är det lite just nu även i mitt liv. Jag sitter och avslutar min uppsats jag kämpat med i höst. Känner mig lite som Dr. Frankenstein kanske kände när han drog i den sista spaken: arbetet har fått ett eget liv och tyvärr blev det ett monster!

Är därför lite frånvarande när det gäller bloggandet, men kommer med en kort sammanfattning av min uppsats i slutet av nästa vecka, då livet förhoppningsvis lämnat "pausa".

2012: Klassikernas år?

2011-12-28T14:50:00.001+01:00

På olika håll talas det om klassiker som bör läsas. Jag har själv haft ambitionen att läsa mer klassiker och diskussionen om vilka böcker som bör ingå i "kanon" är högst relevant just nu. Min fru är högst drivande i frågan och kastar just nu i sig Mary Douglas, Emile Durkheim och snart även Judith Butler i rasande fart.

I Indien började denna rörelse även hos mig och jag läste Gandhi & Nehru´s självbiografier, Platons "Republiken", Yoder´s "The Politics of Jesus" och senare under året även en del - tyvärr främst manliga - nobelpristagare i litteratur (Strindberg, Lagerkvist, Hesse, Pamuk, och vad som blev min favorit: Coetzee). Jag behöver inte nämna Tranströmer - han är självklar.

Min lista för det kommande året, som den ser ut just nu, är följande

1. Leo Tolstoj - "Krig och fred" (är halvfärdig)

2. Thomas Kuhn - "The structure of scientific revolutions" (årets julbok av frugan)

3. Paul Ricceur - ... ?

4. Hermann Hesse - "Stäppvargen"

5. Salman Rushdie - "Midnight Children"

Som du ser spretar listan en del (minst sagt) och kanon är ett för mig ett mycket vitt begrepp. Jag blandar friskt mellan vetenskapsteori, filosofi och romaner. Jag kan inte bestämma mig vad av Ricceur, men är så imponerad av hans författarskap att jag bara måste få del av en liten bit av den.

Vad bör vara med på 2012 listan över "must-reads"? Om vi begränsar oss till 5 böcker, vilka skulle du då sätta upp?

Enquist och Gud

2011-12-28T09:06:00.001+01:00

http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/maria-schottenius-hur-ska-man-lagga-upp-livet-sa-att-man-far-fokus-pa-det-man-vi

Vad är ett sekulariserat land?

2011-12-25T14:22:00.000+01:00

"Världens mest sekulariserade land" brukar det heta om Sverige. Precis som med alla andra definitioner är denna beskrivning av das mutterland som sekulariserad politiskt belastad.

Det spännande med myten om det mest sekulariserade landet i världen är att den har sådan laddning politiskt att både de som skulle klassa sig själva som "religiösa" och "icke religiösa" använder termen. Sekularisering ser alltså ut som en "win/win" definition av Sverige.

Men vad menas med sekularisering?

Filosofen Charles Taylor - som står bakom bibeln i ämnet A Secular Age - definerar begreppet med hjälp på följande vis:

1. The decline of religious belief and practice

2. The retreat of religion from the public place

Dessa två element nämns nästan alltid när sekularisering ska beskrivas närmare, således är Taylor´s definition god.

Har religion i Sverige blivit någonting mer "privat" och mindre praktiserat?

Många filosofer och religionsvetare har dock svårt att se att religion blivit mer privat eller mindre praktiserat.

Till syvende och sist är det religions definitionen som bestämmer utgången. En religionsdefinition som låter fenomenet religions privatiseras och marginaliseras p.g.a. mindre kyrko, moske eller synagogsbesök är inte värd namnet - skulle många korrekt konstatera. Religion är ingen privatsak, oavsett hur slagkraftig den myten har visat sig vara.

Jag har alltså svårt att se hur Sverige skulle kunna vara världens mest sekulariserade land.

Årets låt?

2011-12-21T09:07:00.002+01:00

Tony Jones lade ut en fråga om vilken låt man skulle lyfta fram som representativ för musikåret 2011.

Jag svarade Loney, dear "D major" , p.g.a att Emil Svanängen är oerhört duktig låtskrivare och för att han använde Tomas Tranströmers dikt "C major" (i den engelska versionen) som text. Vilken fantastisk kombo, right? Emil och Tomas, 2011.

Vad skulle du säga på Jones fråga?

Varning: de religiösa bits!

2011-12-16T15:41:00.000+01:00

I dagen upplaga av GP skriver kulturskribenten Kenan Malik om forskning på stamceller och embryon. Ämnet är minst sagt intressant och ett av de viktigaste områden etisk forskning bedrivs på i nuläget. Artikeln/krönikan belyser ämnet utifrån det nya beslut som tagits i EU domstolen om patentens roll i denna typ av forskning (läs mer här.) Men det jag fastnar för är inte artikelns huvudämne så mycket som för det sidospår skribenten Malik har en tendens att fastna på: de farliga religiösa.

Detta är ett högst vanligt tema, och som alltid när de religiösa får sig en känga finns det halvsanningar insyltade i fördomarna.Malik skriver att "[d]et är hög tid att sluta teologer och bakåtsträvare odla den absurda myten om att de har ett moraliskt övertag, De har de inte. De använder moraliska normer som är hämtade från dogmatiska och reaktionära livsåskådningar för att förhindra att man råder bot på mänskligt lidande. De är de inskränkas och hjärtlösa moral".

Visst är det fantastiskt hur man kan uttala sig om så komplexa fenomen såsom religion utan att förstå överhuvudtaget?

Kritiken är klassisk. De religiösa är farliga i sig; de bits. Och inte på grund av miljö utan dna.
De religiösa livsåskådningarna är samma sak som bakåtsträvare för att de använder normer från dogmatiska världsbilder. Och absolut har han rätt, i princip.

Missförstå mig inte nu, jag håller inte med honom. Men att ha en religiösa världsbild är potentiellt farligt i den politiska mening Malik är rädd för. Människor laddade av sina religiösa föreställningar kommer att kunna driva politik som många i Väst ser som skrämmande (ex. det som händer i Egypten just nu).

Problemet är att Malik tycks argumentera som om hans egna åsikter inte är bakåtsträvande, som om han har fattat poängen. Och så är vi där igen; modernistisk epistemologi! Malik har alltså sanningen som "de religiösa" inte har.

Men är det sant?
Bygger inte Maliks världsbild och livsåskådning på vissa dogmatiska axiom (såsom mänskliga rättigheter och demokrati)?

Det stora problemet med Maliks text är att han polemiserar såpass mycket att det blir absurt. Malik har självklart en egen livsåskådning som är mer eller mindre rationell (utifrån ett västerländskt perspektiv) och Maliks åsikter är också politiskt farliga. Är Malik så naiv att han på allvar tror att demokrati och mänskliga rättigheter kommer rädda världen?

Att Malik gör sig till Förnuft med stor F och fäller domar över "de religiösa" är bekymrande, för att det är ett vanligt inslag i den svenska religions-debatten. Insikten att de religösa kan bitas är viktig, men endast om man inser att även jag bär tänder.

Fazil till Ka

2011-12-13T16:45:00.000+01:00

Nu hör jag en ateists röst inom mig och det skrämmer mig mycket. Jag vet inte om det är likadant för en ni har ju varit i Europa, ni har träffat alla intellektuella och alla alkoholister och sömntablettsmissbrukare som bor där. Så var snäll och tala om för mig hur det känns att vara ateist!

Från Orhan Pamuks "Snö"

Den unga turkiska pojkens oro över det nya tvivel som slagit rot i hans själ får honom att fråga den bereste Ka om det största av problem; ateismen. Jag finner dialogen mellan Ka och Fazil fascinerande på många nivåer. Fazil är muslim och jag kan på inget sätt säga att jag är vidare insatt i muslimsk teologi. Däremot känner jag till lite om kristen teologi. Och på sista tiden har jag slagits av den ateistiska ådra som finns hos många teologer och mystiker igenom historien.

Jag känner igenom mig i Fazil och de ateistiska tvivel han brottas med. Alla försök att förstå Yahweh, som är bibelns gud, är trots allt alltid dömt att misslyckas. Man brukar tala om apofatisk eller negativ teologi som en strömning inom ortodox teologi. D.v.s. att det inte går att säga någonting positivt om Gud (Gud är god etc) utan endast negativa påstående är värda att ta på allvar (Gud är oändlig etc). Detta gör man för att inte dra för linjer mellan människans och guds verklighet. Om gud är gud, är gud annorlunda - den andre. Vad vi kan veta om den andre på riktigt är svårt att säga.

Ateismens frågor och tvivel bör således plåga alla troende, med rätta. Och att bo i Europa, ateismens högborg, gör dessa plågor endast med påtagliga. Av någon anledning är det lättare att tro på en gud i andra världsdelar - or so they say...

Jesu tvivel på Gud när han hänger på korset bör tas på allvar.

Forskares ansvar på fritiden?

2011-12-12T11:01:00.001+01:00

De flesta forskare som syssla med andra templets judendom, den historiske Jesus & Nya Testamentet är hermeneutiskt medvetna. De kan sin Ricceur, Derrida och de andra i järngänget. Rudolf Bultmann, en av förra århundradets absolut största och viktiga NT-exegeter lät sig t.o.m. tydligt influeras av kollegan Heidegger. Kanske har Bultmann också på detta område satt spår i efterföljande forskare? Det är svårt att finna seriös exegetisk litteratur som inte citerar och diskuterar hermeneutiska frågeställningar i ljuset av de senaste 100 årens filosofi. Gadamer är i princip lika viktig att ha koll på som sin grekiska/hebreiska. Sagt på ett annat sätt; filosofi och särskilt hermeneutik är ett av de språk exegeten bör behärska!

På många sätt har denna hermeneutiska medvetenhet lett till att man ser med skepticism på de som ibland tar ut svängarna och kanske t.o.m. skriver böcker som till en annan publik en den akademiska. Många forskare är trots allt präster, pastorer eller t.o.m. biskopar och ärkebiskopar: de lever i fler världar än den akademiska. Men om de skriver "apologetiska" böcker och tydligt utgår från sin konfession hamnar de i kläm. I kyrkans värld gäller inte samma grammatik som i universitetet, vilket kan få som följd att man i akademin bildar ett förakt för liknande böcker och författare.

Detta är egentligen mycket underlig beteende med tanke på att den hermeneutiska medvetenheten borde leda till en större acceptans för olika utgångspunkter och diskurser; men så är tyvärr inte fallet ofta. Många forskare är smyg-modernister när allt kommer omkring.En forskare/författare som ofta hamnar i kläm på detta område är N.T. Wright.I en annan blogpost ska jag kommentera hans mer akademiska arbete, men nu vill jag endast uppmärksamma han senaste (och mycket populistiska) bok.Den kommer garanterat att bli välkomnad i kyrkans värld, men knappast i akademin.Är detta en brist eller är det okej med klyftan? Ska vi låta tro stå emot vetenskap?

Obamas tysta krig; emot religion?

2011-12-09T23:15:00.001+01:00

Religion och USA är ett speciellt kapitel, fick vi lära oss tidigt på universitetet. Det är som att USA är ett helt annat land, en helt främmande värld när det gäller religion.

Att Perry kan föra fram ett sådant här budskap utan att inse de oundvikliga komplikationer som följer är fantastiskt.I Sverige, där t.o.m. en "religiöst lokal" (vad det nu är, se ex: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=289025) såsom kyrka kan ses som ett problem att bruka i skolsyften, går Perry åt totalt det motsatta hållet.

Det är som att många i Sverige tror att om man försöker ha ett så neutralt förhållningssätt till religion (alltså; agnostiskt eller ateistiskt/"sekulärt") kommer inte barnen påverkas av främmande ideologier. Perry däremot vill upphöja rätten att påverka barn med hjälp av religiösa riter i skolan, alltså främjande religiösa ideologier (och jag antar i princip främst kristendom tyvärr). Jag skulle tycka att ett mellanting vore intressant alternativ, varken agnostiskt (som faktiskt är en livsåskådning; duh!) och främjandet av vissa ritualer (såsom kristen bön).

Vad klingar underligt i era öron när ni ser denna reklamfilm?

Förövrigt en väldigt rolig reklamfilm! Lyssna särskilt på musiken i filmen.

Action, nu och då

2011-12-07T18:30:00.001+01:00

Jag fick inte se på Batman när jag var liten, som på den tiden gick på söndag mornar. Kommer ihåg att jag ibland lyckades få mig en titt trots allt.
Nu har jag hittat tillbaka till Batman, och blir oerhört fascinerad.
Synen på "action" som genre, jämstäldighet, ordvitsarna, de oerhört usla skådespelar insatserna: det går inte att vara oberörd eller icke underhållen!

I jämförelse med denna tidigare Batman har Christopher Nolan gjort vatten till vin. Senaste rullen om läderlappen "the Dark Knight" är utan tvekan en av de bästa actionfilmerna jag sett, med ett oerhört intressant manus som kan analyseras in absurdum. Och så gjorts. Nästa år kommer sista delen i Nolans triologi om Batman; hoppas den håller lika hög klass som den förra delen i sagan!

Men tills dess ta gärna en titt på denna skildring av hjälten. Batman är definitivt ett barn av sin tid. Det är utan tvekan 20 minuter ren underhållning som väntar dig!

Min första exorcism

2011-12-05T11:12:00.001+01:00

Var nyligen med om min första exorcism. Hade kommit ner från mitt skåp på Humanisten (GU) till entrén och var på väg till biblioteket för att jobba med översättning, när jag såg hur en man motade bort en annan man med en stol - samtidigt som det ekade "ut i Jesu namn" i hela lokalen.

Alla lärar, filosofi och historia - studenter satt häpna och tittade på. Som om detta inte ingick i deras kursplan.

Religionsvetare, som jag är, kastar jag mig in i kampen.

Dock för att avbryt det som händer.

Jag gick rakt emot exorcisten och tryckte bort honom från mannen med stolen, som nu var mycket stressad.

Mannen med stolen som skydd var, minst sagt, högst ovillig att bli befriade gjorde sig redo att snabbt avlägsna sig, samtidigt som jag hotade den påträngande exorcisten med att ringa polisen.

En annan villig själ (som jag också var Religionsvetare utan bevis) hade nu också ingripit och hjälpte mannen med stolen att lugna ner sig.

Och så var min första exorcism slut, och jag avbröt alltså den!

Är trots allt lite besviken.

Som akademiker vore det högst intressant att vara med om en äkta exorcism, där den besatte är med på händelseförloppet. Men det lär väl dröja tills jag gör en resa till Rom eller Varanasi.

Vi får se.

Men är detta slutet på berättelsen? Kanske det, kanske inte!

Möjligen kommer fler exorcister dyka upp på Humanisten och Religionsvetare ännu en gång får gripa in, laddad av studier och hybris!

Curry på en spik - en söndagskväll

2011-12-04T21:58:00.001+01:00

Kvällens meny: En ruccola-curry tillägnad Julia.

Innehåller:

kyckling, ruccola, citron, grädde, tomat, masala, lök, vitlök, färsk ingefära.

Årets ensamble?

2011-12-02T09:53:00.001+01:00

Lyssna gärna på hela denna gratis konserten med efterföljande intervju; tack till Google!

Twinkle, twinkle little science

2011-11-29T12:08:00.001+01:00

George Buttrik was a famous preacher and professor. Once he was riding on a plane and scribbling a lot of notes. The fellow next to him asked him what he was doing. Buttrick told him, “I’m a preacher, preparing Sunday’s sermon.”

“Ah, religion,” the man replied. “‘Do unto others as you would have them do unto you.’ That’s my religion. Nice and simple. That’s how I like it.”

“I see,” said Buttrick. He kept working.

Some time later he turned to his neighbor and asked, “So what do you do for a living?”

“I’m an astrophysicist,” said the man. “I teach astronomy at a university.”

“Ah, astronomy,” Buttrick replied. “I see. ‘Twinkle, twinkle little star.’ That’s how I like my science. Nice and simple.”

Det är roligt, för det är sant! Religion är ett fullkomligt okomplicerat fenomen, inte alls som "de hårda vetenskaperna".

(Tidigare på Psnt.netoch Yada Yada )

Fundamentalisten Blå till Ka

2011-11-28T19:57:00.001+01:00

Det är inte fattigdomen som för människor som oss till Gud - i motsats till till vad Västerlandet tycks tro. Det är det förhållandet att ingen är mer nyfiken än vi på att få veta varför vi är här på jorden och vad som ska hända med oss i nästa värld.

(Orhan Pamuk – Snö)

Är det sant att ett rent intresse av "det andliga" kan driva oss till existeniella frågeställningar och kanske t.o.m. till en religion? I vilken utsträckning drivs vi av "tidlösa" frågor som söker svar?

Den religionsdefinition vi möter hos Blå speglar just en religion som tycks vara väldigt intresserad av nästa värld, vilket är just den kopplingen Marx (a.k.a "Västerlandet") gör med hänvisning på fattigdom som en av de största orsakerna till en längtan efter en hinsides tillvaro.

Har Blå rätt? Kan själens frälsning fortfarande spela roll eller drivs vi av självhjälps-existentialism?

Soul Cake

2011-11-27T21:15:00.001+01:00

Må vi alltid ge till de som behöver, men särskilt i dessa ruggiga tider!

Religionskritik via Nietzsche

2011-11-25T12:49:00.001+01:00

Läs gärna:

http://www.dn.se/kultur-noje/essa/vansinnets-vag-till-fornuftet

Har vetenskapen i det avseendet inte något gemensamt med religionen? Är det inte så att ”också vi sanningssökare av i dag, vi gudlösa och antimetafysiker, hämtar också vår eld från det bål som en årtusenden gammal tro har tänt, denna de kristnas tro, som också var Platons tro, att Gud är sanningen, att sanningen är gudomlig …”

Nietzsches kristendomskritik går alltså inte ut på att Gud inte finns och den kristna läran är osann. Den går ut på att kristendomen är livsfientlig. Men det är en egenskap den delar med det mesta av det västerländska förnuftet, inräknat den vetenskap och det rationella tänkande som Humanisterna tyr sig till. Alla tillber de en gudomlig sanning som står i motsats till livet självt.

(tack till frugan för tipset!)

Vem skrev det andra evangeliet?

2011-11-24T10:27:00.001+01:00

Ett koptisk manuskript av Markus evangeliet

Under hösten har jag valt att hemsökas av mycket gamla exegetiska spöken. Frågor som jag vanligtvis ägnar mycket få tankar åt har fått ligga högst på agendan. En av dessa är: ”vem skrev Markus evangeliet?”.

Den tidigaste källan som kan ge oss vägledning kommer från kyrkofadern Papias som i första hälften av 100 talet v.t. sade att aposteln Petrus använde sig av en skrivare vid namn Markus vid den tid då han var verksam i Rom, d.v.s. 60 - talet.
Den generella tendensen hos forskarna har varit delad. Jag skulle tro att en majoritet lutar emot att detta uttalande (som finns bevarat i kyrkohistorikern Eusebios klassiska bok från 300 -talet) inte är värt mödan undersöka på allvar. Det finns däremot exegeter (däribland Lunda proffesorn i NT Samuel Byrskog) som anser att Papias kan vara något på spåren, eller i alla falla att vi borde undersöka detta mycket tidiga vittnesbörd på allvar!

Jag vill tro att Byrskog har rätt i sin bedömning att Papias är värd att lyssnas på tills motsatsen på trovärdigtsätt bevisats. Detta kan betyda att vi i Markus evangeliet har tillgång till material från aposteln Petrus. Materialet är dock långt från en objektiv källa till ”vad som egentligen hände” (de som drömmer denna von Ranke dröm borde vakna) utan snarare en spännande utgångspunkt att börja analyser det andra kanoniska evangeliets material utifrån muntlig historiografi. Detta gör Byrskog i sin mycket intressanta bok ”Story as History, History as Story”.

Frågan återstår, vem skrev evangeliet? Vem är denna Markus? De som tar fragmentet från Papias på allvar tenderar att argumentera för att Markus skulle vara den nytestamentliga figuren Markus/Johannes Markus (i Apg. 1 Pet etc.). Jag personligen ser ingen nödvändig koppling mellan Papias Markus och en NT Markus. Markus var ett latinskt namn, och det fanns antagligen många Markus i Rom. Jag återkommer till denna fråga i jul antagligen då jag satt ner foten mer bestämt.
Slutsats; en okänd Markus tycks ha skrivit evangeliet med en kärna av Petrus material som kärna. Men fortsättning följer!

Revolutionären Sunay till Ka

2011-11-22T18:25:00.001+01:00

Du bedrar dig! Även om dutrodde på Gud, vore det meningslöst att göra det ensam. Då måste du tro påhonom som de fattiga gör. Då måste du bli en av dem. Det är bara genom att ätadet som de äter, bo som de bor, skratta åt samma saker och bli arg när de blirarga som du kan tro på deras Gud. Om du för en helt annorlunda tillvaro kan duinte tillbe samma Gud som de. Gud räcker precis till för att man ska veta attdet inte är en fråga om förnuft eller logik utan om hur man ska leva sitt liv.

(Orhan Pamuk – Snö)

Fantastiskt och träffande citat! De svagas gud är någonting negativt i Sunays tanke (som skildras som en i grunden marxistisk tänkare). Gud är bottenskitens realitet och hopp. Religion måste vidare förstås som en förkroppsligad aktivitet som tar sig uttryck i vad du skrattar åt, vad som gör dig arg och vart du bor.

Marx religionskritik har sina poänger, utan tvekan. Men det intressanta vilar snarare på de svagas gud i detta citat. Kan det vara värt att tillbe en gud som tvingar dig springa motsols i ekorrhjulet?

Den ensamma diktatorn

2011-11-19T10:24:00.001+01:00

Till sist blir det alltid ensamt på toppen.

(http://www.economist.com/node/21538780)

Vad är en religion?

2011-11-17T15:44:00.003+01:00

Ett av de vanligaste felslutet som görs ang. religion i dagens Sverige torde vara guilt by association. Felslutet består i att likställa den mest fundamentalistiska och "Väst"-fientliga grupperingen inom en viss religion för att sedan identifiera alla som bekänner sig till denna religion som likasinnade. Ett vanligt exempel är att belastas svensk, nutida kyrklighet med korståg eller alla muslimer med Al-Qaida.

Lindberg (http://twitter.com/#!/lindberd) tipsade om en krönika av Ulf Nilson, krönikor på Expressen, där en av de vidrigaste nidbilderna jag läst om Shia (inriktining inom islamsk teologi) fick ett nationellt forum som uppbackning (http://www.expressen.se/kronikorer/ulfnilson/1.2622455/ulf-nilson-vi-har-natt-en-punkt-da-alla-anstrangningar-maste-goras-for-att-forhindra-katastrof).

Som religionsvetare känner jag ambivalens att diskutera Herr Nilsons (pun intended) åsikter. Å ena sidan vill man begrava krönikan i historiens skräpkammare direkt, å andra sidan vädrar krönikören vanliga åsikter om vissa religiösa grupperingar och kanske religiösa grupperingar i sig. Man kan tycka att inga vuxna människor borde kunna yttra sådana dumheter, men situationen är tyvärr mer komplex än så.

Jag gör några observationer av krönikan.

Nilson definerar Shia som religion inser han inte vilken politisk handling han gör.
"Shiiterna anser att Israel måste förintas, alltså att varje judisk man, kvinna eller barn måste mördas" - skriver krönikören och likställer alla shiiter, var de än befinner sig, utan att blinka. Det finns dock ingen likamedtecken mellan shiiter och Iran.

Vidare likställer han Israel med varje judisk man, kvinna och barn. Detta är en minst lika absurd slutledning. Vad Nilson yrkar för är mer eller mindre krig emellan två nationer, och religion torde ha endast en del av Nilsons verkliga resonemang.

Att det finns shiiter som begår våldshandlingar är högst irrelevant för en diskussion om kärnvapen om man inte kan spåra dess ursprung till en teologisk kontext. Khamenei är inte endast en religiös ledare i Iran, och även om han var det behövs till detta föras vidare argumentation om hur Khamenei är representativ för Shia i sin helhet. Personligen har jag väldigt svårt att se hur Nilson kan backas upp sina teser med några som helst relevanta islamska, teologiska källor.

Religion är inte bara dess värsta avarter. Detta gör vettiga samtal om religion komplicerat för de som inte orkar eller vill läsa grundtexter eller viktiga teologer, och tyvärr verkar de vara många (ex. Dawkins & Co.).